Ilmainen luentotallenne katsottavissa

Pidin eilen ilmaisen 1½ tunnin luennon hevosten kouluttamisesta, nimi oli ”Hevosen käyttäytymisen muuttaminen kouluttamalla”. Luentotallenne on ilmaiseksi katsottavissa täällä: https://vimeo.com/665492898/62b2b1470d (linkki avautuu uuteen ikkunaan). Luentoa seurasi parisataa ihmistä ja kiinnostus hevosten kouluttamiseen on selvästi kasvussa!

Seuraava luento on jo lauantaina ja silloin katsotaan hevosta eläimenä, sen käyttäytymistä, eleitä ja ilmeitä. Mitä hevosen normaaliin käyttäytymiseen kuuluu, millaiset olennaiset käyttäytymistarpeet sillä on ja miten voi lisätä hevosen mahdollisuuksia toteuttaa niitä. Miten hevosia kannattaa tutustuttaa toisiinsa ja millä tavalla lisätään mahdollisuuksia sille, että hevoset elävät sovussa. Millainen on vastasyntyneen varsan normaali käyttäytyminen ja miten varsaa kesytetään?

Ilmoittautua voi täällä: https://holvi.com/shop/sempatia/product/af7972d9a36a41c018aaa13b63ea800c/

Ilmainen luento!

NYT voi ilmoittautua ILMAISELLE Hevosen käyttäytymisen muuttaminen kouluttamalla -luennolle! Ilmoittautumisaika päättyy 12.1. klo 15.00.

Aika: ke 12.1.2022 klo 18-20

Ilmoittautuminen täällä: https://forms.gle/BLhzFcGAqgbe2bK3A

Luento-osuuden (noin 1,5 h) jälkeen on vuorossa puolen tunnin kysymys-ja-keskusteluosio. Tapahtuma toteutuu joko Google Meetillä tai Teamsilla.

Tervetuloa mukaan!

Kaikkea, mitä emme vielä tiedä

Olen ollut hevosten kanssa tekemisissä vuodesta 1977 ja laskeskelin, että ainakin 35 vuoden ajan päivittäin. Yritän pysyä ajan tasalla siitä, mitä hevosista on tutkittu mielen ja oppimisen suhteen. Silti mietin sitä, mitä emme vielä hevosista tiedä.

Koska olen hullu hevosihminen, enkä lapsena saanut yhtään omaa eläintä, minulla on nyt kotonani neljättä sukupolvea samaa hevossukua (myös ”sosiaalista sukua” eli sellainen hevonen, joka on elänyt meillä jo vuonna 2009, josta kerron seuraavaksi). Mietin siis hevosen sosiaaliseen oppimiseen liittyen sitä, miten joku opittu käytös voi säilyä sukupolvien ja sosiaalisten sukupolvien yli.

Asuin vuosina 2000-2010 Espoossa aivan taajaman lähellä. Uuden vuoden aika oli siellä paukkuisa. Paukkuja alkoi kuulua pari-kolme viikkoa ennen uutta vuotta ja aatto oli sitten melko tauotonta sarjatulta. Koska minulla oli silloinkin normaali itsesuojeluvaisto, en ratsastanut silloin muutamaan viikkoon eli jos hevoset säikkyivät jotain paukkua ja pyrähtelivät, siitä ei kuitenkaan seurannut niille kipua (kun ratsastaja ei tippunut tai takertunut). Alussa myös paukkui välillä ja harvoin, ja mitä lähemmäksi vuodenvaihdetta tulimme, sitä enemmän. Ja koska näin oli, hevoset siedättyivät.

Sinä uutena vuotena kun tänä vuonna 13 vuotta täyttävä Ilo oli varsa, meillä oli kaksi tammaa, Molly ja Hopsi, jotka olivat perusluonteeltaan melko pelottomia, erittäin ahneita ja kohtuullisen hyvin paukkeeseen tottuneita. Kun maailma räjähti uuden vuoden aattona kello 23.59, ne seisoivat keskellä pihattotarhaa ja katsoivat taivaalle. Ja söivät välillä heinää. Ja niin tekivät muutkin hevoset. Arabi Ella, iberovarsa Ilo, cartujanotamma Donna ja sen vuotias PRE-varsa Alma.

Pikakelataan tähän uuteen vuoteen. Asumme aika paljon rauhallisemmassa paikassa nykyään, mutta hevoslaumamme käyttäytyy edelleenkin ilotuliteyönä poikkeuksellisen rauhallisesti ollakseen hevosia. Molly ja Hopsi, Ella ja Donna ovat jo kuolleet, mutta Ilo ja Alma kuuluvat edelleen perheeseen. Ilo ja bestiksensä Lukas ovat vieläpä niitä, joita kaikki muut seuraavat. Mietin siis sitä, miten joku tietynlainen käytös voi säilyä vuosikymmenten yli niin, että sen syy on todennäköisesti hämärän peitossa.

Mietin tätä myös, koska tälläkin hetkellä meillä on kaksi ”varsaa” eli tänä vuonna kolmivuotiaiksi tulevaa nuorta hevosta. Vaikka ne ovat jo melkoisen itsenäisiä tyyppejä, olen nähnyt niiden imevän maitoa tällä viikolla jo kahdesti. Veikkaan ilotulitestressiä.

Om tryck och eftergift (och belöningar)

På nätet är det mesta mer svartvitt än i verkliga livet. Även djurträningen. Jag är utexaminerad djurtränare till yrket, här i Finland är det en yrkesexamen som funnits sedan 2010. Men innan jag blev hästtränare var jag hästmänniska och det kommer jag alltid att vara.

Jag använder belöningar (d.v.s. positiv förstärkning) i det mesta jag gör med hästar. Oftast foder eller kli, om hästen råkar gilla att bli kliad. Undantaget som bekräftar regeln är när jag lär hästarna att flytta på sig på olika signaler. När du tränar hästar med belöningar blir nämligen du själv en supersignal på roliga ting och då vill jag ha ett antal olika sätt att be hästarna flytta på sig i hagen så att de inte trängs runt mig när jag tar en häst för att jobba. Så hos mig är ”Flytta dig undan” det andra som fölen får lära sig när de är små. Det första? ”Människan är källan till ljuvliga klistunder”.

Belöna med foder går galant när du rider också. Bara du vet hur hästen lär sig olika beteendekedjor och hur du förstärker inte bara beteendet ”Stanna och ät” utan också ”Mer aktivitet” innan det.

Personligen tycker jag det viktigaste jag lärt mig är hur man lär hästen att reagera på tryck. Också det kan jag tacka min mentor Tuire Kaimio för. Hon skrev boken ”Hevosen kanssa” (ungefär ”Med hästen”) som kom ut 2004 och redogjorde där för detta revolutionerande sätt att använda tryck och eftergift. Det gör att hästarna får lära sig hur de kan bli av med trycket innan det förstärks. I korthet går det till så här:

  1. Börja ett litet tryck, rör typ bara hästens hår med ett finger, inte ens huden
  2. Vänta tills hästen rör sig en millimeter i rätt riktning, vilket den kommer att göra förr eller senare. Öka inte trycket.
  3. När hästen rör sig en millimeter i önskad riktning, eftergift = fingret slutar röra hästens hårrem. Liten paus på minst några sekunder.
  4. Repetera tills hästen lärt sig (minst 8 lyckade repetitioner i följd eller 8/10 lyckade repetitioner). Sedan kan du öka trycket om hästen inte reagerar på det lättaste, men börja alltid med ett hårfint tryck.

Varför är detta så viktigt? Hästen är ett flyktdjur som har lätt för att bli spänd och rädd. Om den inte vet hur den blir av med trycket innan du ökar på det så kommer den sannolikt att bli spänd. Trots att du sedan ger efter på trycket helt när hästen rör sig åt rätt håll. Om hästen vet hur den blir av med trycket redan innan trycket ökar så inverkar det radikalt på hur hästen upplever det ökade trycket. Kombinerar du sedan det med belöningar behöver du oftast öka trycket väldigt sällan, om du ställer rätt krav. Inte för höga då. Och inte för låga om du vill komma vidare i träningen.

Enligt mig är hemligheten med en bra relation med hästen att du hela tiden bygger hästens tillit och mentala lugn. Det betyder inte att hästen bara står eller rör sig med minimal aktivitet. En mentalt lugn häst kan röra sig hur aktivt och stort som helst, och kan då också lära sig och må bra i arbetet.

Varför inte endast belöningar?

Jag fick diskutera hästträning med ett antal finländska hästproffs häromveckan och vi kom in på ”endast-positiv-förstärkning” -träning. Jag har inget emot sådan, jag tycker det är bara bra att hästvärlden tar in nya sätt att träna hästen. Både hundträning och t.ex. djurparker har utvecklat väldigt imponerande träningssystem där främst belöningsbaserad träning används. Jag vet att det går, och att hästar tycker belöningsbaserad träning är superkul.

Själv är jag ändå av åsikten att en kombination av båda ofta kan vara på sin plats. Jag vill t.ex. ta mina hästar till olika miljöer (skogen, djurkliniken) och då har jag ansvar för att jag inte orsakar risker med mitt halvtonsdjur. Ibland kan hästen skada sig och bara måste behandlas även om det orsakar hästen smärta. Då är det viktigt att hästen redan är bekant med möjligheten till ökat tryck och har lärt sig att det inte är skrämmande i sig. Det betyder inte att jag inte shejpar, belönar och desensitiserar. Det gör jag. Också och t.o.m. främst. Men konceptet tryck och eftergift hör till hästars allmänbildning.

Sedan kommer ju det som först var ”tryck” oftast att bli en signal på något som leder till en belöningsmöjlighet. Jag har flera hästar som säger ”höhöhö” när jag höjer ridspöet eller tar tyglarna. Då vågar jag påstå att inte trycket är tryck utan en inlärd signal. Och det är målet.

Jag känner också ett ansvar för att mina hästar lär sig reglerna i hästkulturen. Att kunna gå undan för tryck är det som förväntas för hästar och blir jag överkörd i morgon och mina hästar säljs vidare till s.k. vanliga hästmänniskor tycker jag att de ska ha ett hum om hur det vanligen går till. Då tycker de främmande människorna att hästarna är snälla och behandlar dem väl. Jag lär inte mina hästar att röra sig mot min hand (utom i undantagsfall) och inte heller att stegra sig.

En annan orsak är att en häst som aktivt försöker uppnå en belöning genom att fritt prova olika beteenden kan vara rätt mycket. ”A handful” som det sägs på engelska. Trots att den själv skulle vara helt positivt inställd till arbetet. Tränaren måste vara ganska skicklig för att inte i misstag träna hästen att röra sig oroligt, komma mot människan eller t.ex. lägga öronen bakåt då inte belöningsfrekvensen är tillräckligt hög.

I rätt många fall kan det vara enklare att helt enkelt lära hästen att vänta på en signal (”tryck” då) och belöna den när den reagerar som människan önskar. Jag använder själv mer frishejping med mindre djur eller djur som mest lever innanför staket.

Det lättaste av tryck kan också ge hästen en vink om i vilken riktning det lönar sig att röra sig. Det kan också underlätta för hästen att aktivera en viss muskelgrupp som i sin tur kan underlätta för hästen att lära sig ett bättre sätt att röra sig på.

Vi har snövinter och det betyder att jag kan filma lite olika träningar med våra egna hästar. Vad skulle du vilja se? Jag har tänkt göra lite grundträning med gymnastik i hand, lära hästen söka tygelkontakt och hålla den, vänja unghästarna vid utrustning, förskola med framåt, stopp och vänd, lastträning, veterinärträning (injektioner främst) och så har jag en unghäst som inte har lärt sig gå i grimma speciellt mycket än.

Lära hästen att själv söka sig mot bettet, eller icke-bettet som här, hör till förskolan för ridhästar.