Jag får rätt ofta frågan vad jag tycker om konceptet ledarskap när vi har med hästar att göra. Jag brukar svara att ”Oftast är det ju någon som bestämmer vad vi gör och jag tycker oftast att det är bra att det är människan som gör det. Annars är det snart hästen som gör något självmant.”
Det betyder dock inte att jag tror att hästen ser mig som en annan häst eller att jag över huvud taget tänker på om den ser mig som en ledare eller inte. Människan har alltid ansvaret när vi gör något med hästar och vill vi att hästen ska följa oss så är det vi som ska ordna det hela så att hästen inte hamnar i för svåra situationer. Skulle du själv följa någon som gör saker där du hamnar i trångmål? Sätta dej i din kompis bil om och om igen om hon eller han gång på gång kör i diket? Nej, jag tänkte väl det. Begär då inte att din häst ska göra det, utan lär hästen att det är tryggt att följa dig.
Det jag protesterar mot är tankegången som finns här och där, om att det är dej det är fel på om din häst inte följer dej vart som helst utan att tveka. In i transporten, ensam ut i skogen, ensam i ridhuset. Då är du en dålig ledare (=människa) eller hästen är en uppstickare som ifrågasätter ditt ledarskap. Nej! Hästen är ett djur som har samlat sina egna erfarenheter sedan han/hon föddes, som lär sig saker hela tiden och som nästan inte glömmer någonting alls. Det är inget fel på dej om din häst inte går rakt in i transporten!
Herr 8 månader (PRE/lusitano) lasttränar för första gången. Mamman står utanför bilden.
Hästen är ett djur som känner sig tryggast när den kan se långt åt alla håll. Den känner sig tryggast i sällskap av andra hästar. Den undviker att stiga på ostadiga underlag. Den undviker att gå in i trånga utrymmen. Den går gärna lite fortare genom smala portar eller dörröppningar. Den väljer sällan eller aldrig att vara ensam. Under evolutionens gång har det alldeles tydligt varit en sällsynt dålig idé att gå in i ett trångt utrymme ensam och stanna där. De hästarna som provade på det blev tydligen uppätna innan de nådde fullvuxen ålder.
Låter något av det här bekant när vi talar om hästtransporter?
Just det. Att gå in i en transport och bli kvar där ensam är bland det svåraste en häst någonsin behöver göra. Det är helt enkelt något som är helt främmande för hästen som djurart. Det betyder inte att det skulle vara omöjligt att lära hästen – tvärtom. En rätt utförd lastträning där hästen gradvis tränas att självmant och lugnt gå in i transporten och stanna kvar där gör bara gott för människans och hästens förhållande. Och det är klart att om du gång på gång försöker tvinga in hästen i transporten utan att träna först så är du inte någon att lita på.
De flesta hästar går nog in i transporten de första gångerna av ren nyfikenhet och för att de är vana att följa människan hit och dit. Sedan lär de sig vad som följer sedan. Transporten stängs, golvet börjar röra på sig och luften blir sämre. Det finns egentligen inget sätt att göra själva resan neutral för hästen: den är alltid obehaglig. Då beror det till stor del på hästen som individ hur den reagerar. En del vänjer sig. En del lär sig att undvika att gå in i transporten. Det betyder inte att hästen är dum eller elak. Tvärtom: de är de smartare individerna som lär sig fortast. Det som är positivt är förstås att de lär sig lika snabbt att göra rätt ur människans synvinkel. Men alla hästar lär sig snabbt.
Morsan blev avundsjuk. Vill du se hur hon lastar sig så finns hon här: https://www.youtube.com/watch?v=INPEK1JvErQ
Det som människan – hästägare, medryttare, ridskoleelev, uppfödare, ridlärare eller vad du nu än är – måste göra är träna. Lastträning som jag ser det betyder att du lär hästen att vilja gå in i transporten och utnyttjar gradvis desensitisering för att vänja den vid alla de sakerna som hör till transporten och att bli transporterad. Och sedan tränar du! Också och i synnerhet tränar du på att hästen går in men inte behöver åka någonstans. Annars kan alla hästar lära sig att undvika transporten.
Men det har inte med dej som person att göra. Inget att göra med ditt ledarskap. Det är inget fel på dej.
Minna Tallberg 
Så bra beskrivet men ett perspektiv som det inte sätts ord på så ofta i hästsportvärlden i Sverige. Jag tror inte vi är hästens ”ledare” vi måste snarare vara en klok ledsagare av hästen i människornas värld. Det blir sällan bra om hästen själv får lösa olika situationer i människovärlden på hästvis. Vi måste därför vara kloka ledsagare och mötas i samarbete i olika situationer. Hästar verkar liksom lita på oss människor så länge vi för ”dialog” och löser situationer och så länge vi människor har ett sjysst klokt ledsagande av dem i vår värld. Det är så himla viktig med din forskning och klokskap in i oss människors förståelse för våra hästar och interaktionen med dem.
Tack så mycket!