Vad är tryck och vad är våld mot hästar?

Jag är ju en s.k. gammal hästmänniska – nuförtiden stämmer båda, gammal och hästmänniska rätt väl, hälsningar hon som började på ridskola anno 1977 – och som allting annat jag har hållit på med så utvecklas min uppfattning om det här också med tiden. För tillfället är min åsikt att om det finns bra orsaker att öka trycket och hästen har lärt sig hur den ska göra för att undvika det och hästen faktiskt kan undvika det i den här specifika situationen också så är tryck och eftergift helt okej. Också om trycket momentant ökar, för hästen kan ju i just den situationen vilja göra något annat än människan. Det viktigaste är att trycket lättar – helst försvinner –

Sedan gäller det ju också att vara på det klara med hur hästen upplever trycket. Där kommer träningen och inlärningen igen i fokus. Om trycket ökar innan hästen har lärt sig är det troligt att hästen upplever någon form av rädsla utom då obehaget trycket orsakar. Om man väntar med att öka trycket tills hästen har lärt sig åt vilket håll eller med vilket beteende trycket försvinner så skulle jag med några hundra hästars erfarenhet våga påstå att risken för rädsla försvinner. Hur ser jag det? På hästens beteende.

Sedan kan du i praktiken byta ut det mesta av behovet att eskalera tryck mot att belöna hästen med något den faktiskt vill ha också. I stället för att bara irritera hästen och sluta retas när den gör som du vill, då. Jag har kommit fram till att det är okej för mig personligen att ibland orsaka hästen övergående obehag. Inte mer än så.

Våld då? Vad är våld?

En bra fråga, som politikerna sa redan på åttiotalet. Vår djurskyddslag säger så här:
”Djur skall behandlas väl och de får inte åsamkas onödigt lidande. Det är förbjudet att åsamka djur onödig smärta eller plåga.”
”Det är förbjudet att överanstränga djur, att hålla dem i oskäligt sträng tukt, att dressera dem oskäligt strängt och att behandla dem alltför hårdhänt.”
Min tolkning är ju då, att kan man göra samma sak på olika sätt och det ena sättet innebär att hästen känner smärta och/eller rädsla och det andra inte så är det allas uppgift att välja sätt nr 2.

Hur man sedan tolkar lagen hos polisen och i domstol är en helt annan sak, tyvärr. Finland glänser inte i den frågan, tvärtom. I Yles artikel om problemen med våld mot hästar uttalade sig t.o.m. Kirsi Huovinen från jord- och skogsbruksministeriet så här: ”All onödig smärta som orsakas djur är förbjudet och lagstiftningen är här omfattande och tillräcklig, däremot vore det viktigt att djurskyddsbrott tas upp och döms i tingsrätten så att fällande domar skulle bli proportionerliga till de antal gärningar som begås.” Enligt Henna Hettulas graduarbete ”Hevosiin kohdistuvat eläinsuojelurikokset ” (typ ”Djurskyddsbrott mot hästar”) från 2021 är 97% av domerna relaterade till hästhållning och -skötsel. Inte hantering, ridning, körning.

Men om du ser något, eller någon ber dig göra något, och du inte riktigt känner dig bekväm med det, så hinner du oftast ställa dig själv två frågor:
”Hur skulle jag känna om någon gjorde det mot mig?”
”Om jag såg någon göra så mot ett annat djur, hur skulle det se ut?”
Man vet nämligen att hästar känner smärta precis som andra djur. Man vet att de kan känna rädsla utan att det syns som flykt eller försvarsbeteende. Passivitet kan också vara en indikation på rädsla.

För det tråkiga är ju att också människan vänjer sig vid det hen ser, hör och är med om. Jag tror inte att många som t.ex. rutinmässigt drar åt nosgrimman på sin häst tänker på hur det kan kännas för hästen. Jag tror att få människor vill hästen illa. Jag vet också att man kan ha hästar som hobby och för tävling utan att de har annat än ett helt bra hästliv. Problemet är bara att tävlingsresultat och välmående inte korrelerar. En häst som har stora sår i munnen kan vinna en travtävling. Upp till nittio procent av trav-, galopp- och distanshästar kan enligt forskningen lida av magsår under tävlingssäsongen. Du kan alltså inte dra slutsatsen att hästen mår bra bara för att den presterar. Den kan må bra, eller dåligt, eller som vi alla, något där emellan.

Sedan kan man ju försöka bena ut det där med våld. Jag talar nu bara om aktivt våld mot hästar, inte om problem som har med hästhållning att göra. Det finns sådant som alla tycker är våld: att slå en häst med en hammare eller spade till exempel. Men det finns sådant som skulle framkalla en mediestorm om det gällde t.ex. hundar: om någon fick för sig att spänna fast en metallpinne på stöveln och sparka alternativt gräva i hundens sida med den tills det blev blåmärken eller sår? Varför är det okej att göra när det gäller hästar? Nej, inte såren. Men jag har sett tiotals spår efter sporrar i hästars sidor. Det är bara inte nutid. Det finns bättre sätt att få hästen att göra det du vill.